Pelle Björnlert från Vråka (nordöstra Småland)
spelar företrädesvis musik som har sina rötter i den småländska
och östgötska folkmusiktraditionen.
I början av 70-talet blev Pelle
inspirerad av den småländske mästerspelmannen Bengt Löfberg att
”gräva” i den avsomnade, men rika, småländska och östgötska
låtmyllan. Pelle och Bengt gav ut skivan ”En roliger dans” och
blev bland annat härmed förebilder för många spelmän från
södra Sverige.
Återerövringen av traditionen har skett med
hjälp av gamla inspelningar, notmaterial och besök hos de få
gamla spelmän som fanns kvar. Hela tiden har kopplingen till dansen
varit viktig.
Pelle säger: ”Min strävan är
att spela en dansant, livfull och variationsrik musik.”
Förutom den vanliga fiolen spelar
Pelle även på en fiol med resonanssträngar; violino d´amore, ett
instrument som var modernt i Sverige under 1700-talet.
Pelle är en uppskattad lärare på
folkmusikkurser både inom landets gränser och utomlands till
exempel i England och USA.
På senare år har Pelles börjat komponera
egna låtar, de flesta i traditionell stil, men ibland med en lite
annorlunda udd.
”Vals Vivaldi är en småtokig
anakronism som svänger hurtigt med melodilån från den allt annat
än valsande italienaren Vivaldi.” (Östgötacorrespondenten,
2006)
Pelle är riksspelman och har dessutom erhållit Zornmärket i
guld.
Discografi:
Musikanter, polskor och andanter (Pelle Björnlert
och Johan Hedin)(2006)
Gubbstöt (Erik Pekkari, Pelle
Björnlert,
Bengt och Anders Löfberg) (2004)
Fors (Pelle Björnlert) (2001)
Mikaelidansen (Pelle Björnlert, Bengt Löfberg
och Erik Pekkari) (2000)
Kärleksfiol (Sv. Fonogrampriset) (Pelle Björnlert
och Anders Rosén) (1986)
Raskens trall (Håkan Andersson, Pelle Björnlert
och Bengt Löfberg) (1981)
En
roliger dans (Pelle Björnlert och Bengt Löfberg) (1977)
